Popkonst

Jag ska tolka en bild från Andy Warhol. Andy föddes den 6 augusti 1928 och dog år 1987 i New York. Andy jobbade med att måla popkonst. Bilden jag ska tolka är en banan. Det finns ingen bakrund på bilden, den är bara vit. Men det kanske jag ändrar på. Jag tycker att bilden ett hopp. Allt är vitt men så i mitten på bilden så finns bananen.
När jag ser bilden kommer jag att tänka på vardagen, på grund utav att dom flesta har bananer hemma som oftast är lite bruna.
Jag hittade bilden på wikipedia och bakrunden är helt vit. Från början trodde Andy nog inte att bilden skulle bli så stor. Bilden blev nog så känd för sin enkelhet. Bilden har inte något deräk syfte utan den ska bara vara fin att hänga över soffan.     

Reflekterande text "Den utvalde"

Reflekterande text  


Jag har läst en bok som heter Den utvalde av Lois Lowry. Det  är en bok som ställer höga krav på läsaren. Om man ska förstå boken så behöver man ställa frågor till boken och innan man börjar läsa så behöver också sammanfatta lite kort vad som har hänt.

Den första frågan som jag ställde mig var på vilken plats som boken utspelade sig. Var det i framtiden eller dåtid och på vilken plats? Jag tror att boken utspelar sig i nutid men på en plats som vi inte hade utforskat.

Det vi fick veta om Enahanda var att det fanns inga större bekymmer. Det fanns ingen svält, inga krig, ingen mobbning och ingen större smärta och det är ju bra men det finns dåliga saker med Enahanda också. Jo att man kan inte bestämma över sitt liv.  Det börjar med att man föds sedan så går åren sen när man är tolva så får man en arbetsuppgift. När man blir gammal befrias man. Ett sådant tråkigt liv!  En sak som jag inte kan förstå är hur familjerna bildas? Dom säger att man inte får välja sin man/fru för att det kan bli fel men hur bildas paren då?

Sen kommer vi till det viktigaste, man har inga minnen i Enahanda, men så är det inte riktigt. Man har ju minnen och dom kommer ihåg det som hände igår och ännu längre bak i tiden. Jag tror dom menar att man inte har några minnen eller bilder från den världen vi lever idag.

Boken har ju också ett budskap. Jag tror att författaren vill säga att i vissa länder som Saudiarabien och Pakistan så är det sådana strikta regler. Fast i boken så har man inte våld ock krig. Men bryter man mot reglerna så befrias man i boken vilket är att man dör och i Pakistan så dödas man ju också.   

Av: Jakob Karlsson

Kapitel 24 " Färdiga versionen"

Kapitel 24

Det har gått flera månader sedan Jonas och Gabriel försvann från Enahanda och samhället har börjat bli normalt igen. Dom första veckorna efter att Jonas och Gabe hade försvunnit var folk som helt hysteriska. Dom letar verkligen överallt utan  resultat.

När den gamle minnesbevararen en dag vaknar upp så får han en konstig känsla i magen. Men allt ser ut som det alltid har gjort. Böckerna på bokhyllan, den lilla sägen som Jonas brukade ligga i när han får minnena överförda. Minnesbevararen har fått mycket kritik från både äldrekommité och folket för att misslyckats med att utbilda en ny minnesbevarare.

Minnesbevararen går till den gamla ekgarderoben för att ta på sig kläder då han plötsligt ser något konstigt. Han tänker att det är inte är sant men han ser färger. Precis där framför ögonen på honom ser han en svart kavaj med vit skjorta och en rosa slips.
Minnesbevararen har inte kunnat se färger sedan han förde över minnena till Jonas. Plötsligt känner han att hoppet fortfarande finns kvar. Har Jonas börjat närma sig Anorstäders och börjat släppa ifrån sig minnena?

Den gamle minnesbevararen känner på sig att Jonas kanske kommer nå Annorstäders med Gabe idag så han klär på sig och äter sin frukost men idag så smakade frukosten äckligt när han plötsligt kommer och tänka på dom andra i samhället. Om minnena släpps fria så kommer folket få det svårt att bearbeta minnena så minnesbervararen måste nog hjälpa dem. Men då uppstår det första problemet. Han kan ju inte hjälpa alla i samhället samtidigt. Minnesbevararen tänker och tänker men han kommer inte på något. Han bestämmer sig för att att gå ut en sväng för att kanske få någon ide. När minnesbevararen öppnar dörren ser han för första gången de gröna gräsmattorna och det klara vattnet som rinner i floden. Helt plötsligt så får han tillbaka minnena från kyla och han känner att Jonas och Gabe kommer närmare. Det blir riktigt kallt så minnesbevararen springer in i hörsalen som finns i samhället för att värma sig. Hörsalen är stor med röda väggar och en stor lampa i mitten. Då får Plötsligt minnesbevararen en ide. Han kan ju samla alla i hörsalen som man gör när det är decembercermoni.

Han vänder sig snabbt om för att kontakta äldrekommittén via högtalaren.
- Hej det är minnesbevararen här, samla allt folk i hörsalen tack.
Ska bli, svarar Äldrekommitté.
Folket börjar komma in till hörsalen och snart är hela salen full med folk. 
Minnesbevararen börjar att berätta.
Hej och god morgon på er. börjar han att berätta. Jo jag vet vad Jonas och Gabe befinner sig. Alla i salen börjar småprata och det drar en kall vind genom salen.
Jo, jag vet inte om Jonas lever eller om han är död men om jag har räknat rätt så lever han än. Berättar han med en gammal och hes röst. Det är så här att det finns en helt annan värld utan vårt samhälle om jag tror rätt. Hur som helst så har Jonas och Gabe begett sig till Anorstäders för att släppa ifrån sig minnena från världen som finns utanför oss. Minnesbevararen känner på sig att ingen tror honom men dom lyssnar iallafallJag tror ialla fall att Jonas och Gabe snart kommer fram och då kommer alla minnena att släppas fria till oss här i Enahanda. När det händer så måste vi ta det lugnt och tillsammans bearbeta minnena och när vi har gjort det så beger vi oss till Anorstäders och lever ett annat och roligare liv där. Är alla med på det? Frågar minnesbevararen.
Till en början så är det tyst men sedan så nickar alla i en och samma rörelse.
Helt plötsligt så börjar marken att skaka och lampan släcks. Det blir kallare och en stark doft dyker fram.
Sedan blir det som vanligt igen. Alla inne i salen börjar att skrika att deras huvuden håller på att sprängas men efter stund så lugnar det ner sig men dom har fortfarande ont.

Det verkar som att folken har fått alla minnena men de ser bara dom onda och dåliga minnena i huvudet. Minnesbevararen bestämmer sig för att testa en sak. Om det bara går att föra över minnena till de som han gjorde med Jonas. Precis då får minnesbevararen en fantastik ide som kanske fungerar. Men om den fungerar kommer det att ta tid. Jo alla i samhället får ställa sig på ett led. Sedan få en och en gå fram till minnesbevararen och om det går så kan han föra över en bra sammanfattning på Anorstäders med många positiva saker. Men det som kan gå fel är att minnena inte räcker eller om det inte går att föra över minnena alls.

Minnesbevararen ställer sig på scen och säger att alla ska ställa sig i ett led.
Kön ringlar sig ner bland stolarna.

Vem vill vara först? frågar minnesbevaren.   
Jag kan. svarar en lite röst.

Minnesbevararen ser att det är Fiona som står där med sitt röda hår.

Ok. Ställ dig med ryggen mot dom andra så ska försöka föra över ett minne som du redan har men alla ni har men ni kan inte hitta det bara.

Minnesbevararen tar i allt vad kan. Han öppnar ögonen och ser att alla har hållt varandra i händerna som en lång kedja. Det verkar som att har fått minnena som han förde över till Fiona.
Minnesbevararen frågar hur dom andra känner sig och det verkar som att alla mår bra men dom mår lite illa.
Alla applåderar och ropar ” Heja våran minnesbevarare och Jonas heja heja”

Nej nu har vi inte tid för något trams. Vi måste packa och försöka bege oss till Annorstädes ropar Minnesbevararen.

Några räcker upp handen och vill säga något. 

Men hur ska vi göra med nybarnen och dom gamla? Undrar någon i havet bland allt folk.
 Hmm, Vi får väl dela upp oss. Säger minnesbevararen.
Ja det är väll det ända sättet. Svarar någon.

Dagen därpå ska en pilot ta minnesbevararen, Fiona och Acher till Anorstäders.  Dom andra i samhället kommer att stanna tills vidare. Just nu så mår dom bra i Enahanda. Men Minnesbevararen, Acher och Fiona kommer att åka med piloten till Anorstäders sedan när dom kommer fram så ska de hoppa falskärm från flygplanet.  

Några timmar senare när se kommer fram så hoppar Minnesbevararen, Asher och Fiona. Dom landar i snön av en smäll och dom tuppar av.

Det börjar med att Fiona vaknar upp ur en säng. Hon är förvirrad och vet inte vad hon är. Rummet hon ligger i har blå tapeter, trä golv, ledlampor i taket och ett litet fönster. Någon kommer i i rummet. Det är Jonas med Gabe i jämte sig. Fiona hoppar upp ur sängen och pussar honom.

- Hur hamnade jag här? Frågar hon.
Jo jag hittade dig och dom andra i snön där ute så jag tog in er så att ni inte dog.
Men hur kom du hit då? Undrar Fiona
Det är en väldigt lång historia. Nu tycker jag att vi väcker dom andra och sedan så dricker vi varm choklad.




 Skriven av: Jakob Karlsson

Sammanfattning " Den färdiga versonen" ;)

Sammanfattning

Jag har läst en bok som heter ”Den utvalde” den är skriven utav Lois Lowry.

Jonas är en pojke som bor i ett mycket annorlunda samhälle som kallas Enahanda. Enahanda är en framtida värld är som uppbyggt på regler. Om man inte följer alla regler så blir man utsparkar ur samhället och då hamnar man i annorstäders, men i boken får man aldrig reda på vad annorstädes är. 
Jonas bor en familjeenhet, han har en mamma, pappa och en lilla syster. Alla familjer betår utav två föräldrar och två barn.

Varje år i December så har man något som kallas decembercermoni. 
Det börjar med att man föds på ett nybarnscenter utav födelsemödrar. Efter ett år så är det decembercermoni. Då får nybarnen ett hem eller en familj. Då kallas nybarnen för ettor. Sedan så fortsätter det så och när man är nia te.x så får man en cykel.

Men när man är elva och det närmar sig december då man går från elve till tolva så är alla nervösa. Det är nämligen den sista ceremonin för elvorna. Dagen då det är decemberceremoni sitter Jonas och alla andra elvor i en hörsalen. Äldrekommittén som sitter längst fram och det är dom som bestämmer vilka arbeten som elvorna kommer att få.
När äldrekommittén till sist kommer till Jonas så får han det hedrade uppdraget att utbilda sig till minnesbevarare. Bara en tolva var tionde år får det hedrade uppdraget. Men Jonas blev lite rädd för att han visste att för tio år sedan så misslyckades man att utbilda en ny minnes bevararare. Jonas visste hur misslyckadet gick till för man fick inte prata om det.

Några dagar efter att decembercermonin var så ska Jonas gå till sin första utbildnings dag. Han är väldigt nervös.
Jonas och minnesbevararen bekantar sig med varandra och dom kommer väldigt bra överens. Sedan så ska Jonas få sitt första minne från minnesbevararen. Jonas lägger sig på en säng och känner hur minnesbevararen lägger sina stora händer på hans rygg medans Jonas somnar in.
Minnet handlar om snö och stora backar som man åker kälke i. Jonas är helt förbluffa över vad han upplevt.

När Jonas kommer hem från sin första utbildningsdag så möts han av ett litet nybarn som ligger i en vagga, en liten kille. Jonas ser något speciellt med nybarnet, han har samma ljusa för på ögenen som Jonas skälv.
Jonas pappa kommer in i rummet och säger att nybarnet heter Gabriel. Han kunde inte kunde sova på nätterna så han ska få komma hem till dom . Men blir det inte bättre så får han kanske får befrias.     

Av: Jakob Karlsson